7 SEKUNDER

.. är jävligt trisst. Men vad gör man inte när man är 17 år och inte har körkort.
Men jag gör det bästa utav situationen och tar med min älskade Ipod. Tack och lov för den.

Nu blir det pluggfika på söder. Bye!

Fram tills nu har jag haft vinden i ryggen.. men nu fan vände den om helt.

.. ett trevligt land att bo i där alla har en möjlighet, men det är för jävligt synd att det ligger så här långt upp i norr. Just som man trodde att våren var här börjar det singla snöflingor över Stockholm, och det är inte lite heller... det är snart helt vitt ute! Jag träffade två vänner idag från Kiruna som konstaterade att det visst var vår, trots lite snö men jag är inte beredd att hålla med om det. 

precis så är det att ha hund. Hur mysigt som helst när dom hoppar upp i sängen och somnar bredvid en men drygt som faen att behöva gå ut i kylan när man ligger nerbäddad i soffan.

Jag tycker alltid att jag har en miljon filmer som jag inte sätt men som jag bör se. Men varje gång jag sitter för att tanka en på listan så kommer jag inte på en enda film. Hur kommer det sig? VARJE gång?
Det har nog nåniting med att göra att jag är så sjukt dålig på namn. Nu menar jag inte sådär att jag inte kommer ihåg folks namn som jag hälsar på på fest och så vidare utan nu menar jag JÄMT! Det kan vara ett namn som jag behöver komma ihåg, ett ändå. Och ändå försvinner det ut ur mitt huvud på nolltid. Och det är inte så att jag bara behöver bli påminnd med första bokstaven utan det är som om jag aldrig har vetat vad personen heter. Det är inte så att jag är oförskämd och inte bryr mig om att lyssna utan min hjärna vägrar att lagra namn.. Anna-Greta som Örjan.

Kan man träna bort det? Jag har ju hört att man ska kunna träna upp minnet och så vidare? .. Ska fan testa. Men hur?

Har du någon gång varit med om att en närstående har gjort nånting, nånting litet och fånigt, nånting större mer omfattande, nånting som gjort att personen du kännt i ett flertal år plötsligt känns helt främmande?
Har du någon gång kännt att det inte är själva handligen som är svår att ignorera utan det som är svårt att glömma är att personen i fråga inte längre är en och samma person?
Har du någon gång kännt att man är berädd att förlåta handligen i sig men inte personen bakom den? Att det som verkligen sårar är att man tror att man känner personen som visar sig vara en främmande människa?

deep? jo! depp? nej!